mer än jag tänkt

Jag blir helt ärligt imponerad utav folk som kan skriva, alltså på nätet, inte uppsatser och liknande, utan smileysar. Själv finner jag det otroligt svårt, som ni kanske har märkt så slänger jag in smileysar & ^^ så ofta jag kan. Eller kanske inte, jag försökte faktiskt i början av den här bloggen att inte missbruka smileysar som jag gärna gör. Kanske är det för att jag tycker att det är lättare själv att förstå vad andra menar med en text om det finns något annat slags uttryck. För smileysar bidrar till en "ton" i text.

Som jag sa till Ben i England (han är btw en rolig figur) jag är väldigt rädd att bli missförstådd, jag är inte alls konflikträdd (jag är väldigt bra på att diskutera och argumentera för min sak, tycker jag iaf) men jag är extremt rädd för att bli missförstådd, samt såra människor. Han tyckte det lät vackert, det fick mig att le. Ibland, och oftare ibland, har jag svårt att uttrycka hur jag känner eller tänker, så i rädsla att bli missförstådd så är jag tyst.

Detta blev mkt mer än jag tänkt, jag hade ju tänkt sova för länge sen, som vanligt alltså. Något som stör mig är att det ibland känns som folk undviker/ignorerar mig, och när jag tänker efter så tror jag inte dessa människor ens riktigt känner mig. Jag är både blyg och öppen, social men reserverad, jag kan gå från überglad till deprimerad på mindre än fem minuter, och tvärtom.

Hör jag inget, så tror jag det värsta. Det är antagligen mitt största problem; jag tänker och analyserar alldeles för mkt. Jag misstänker då och då att folk inte gillar mig, men egentligen så känner de mig ju inte.